Jag tänkte fortsätta på det tidigare inlägget om äckelribban men denna gång vad gäller kräks.

Vissa bebisar kräks inte alls, andra jättelite medan min lilla kräks ständigt, oavsett mat. Vi pratar inte oj nu kräks bebisen och haklappen är blöt utan ojj där rök hela outfiten, soffan och min tröja. Det är riktigt frustrerande men har minskat något iom fast föda, ja minskat i mängd men nu luktar det apa istället.

Ibland får man byta om både på sig själv och bebisen minst fem gånger per dag. Jobbigast är när man måste iväg eller vid läggdags.

Jag vet inte hur många gånger jag har gråtit för det har varit jobbigt (inte äckligt) Nu viftar jag bort det även om man märker på folk att de blir äcklade.

Vi skrattar bort allt och när vissa rynkar på pannan tycker vi det är ännu roligare.

När vi leker med vår kräkmaskin så brukar vi få kräks över oss så fort vi håller i honom, det mina vänner är inte trevligt men det är bara härda ut ett tag till
<3