Jag känner att jag behöver semester. Semester från både man och barn. Jag vill ligga på en strand och läsa en bok utan att behöva göra avbrott efter varje rad för att kolla till sonen. Semester från mannen som hela tiden frågar mig hur eller vad vi ska göra. Jag orkar helt enkelt inte tänka mer. Jag orkar inte ens tänka åt mig själv för att inte tala åt någon annan för min man kan fan inte tänka åt sig själv. Med åren ser jag att alla män är likadana när det kommer till den punkten. Dom frågar sina kvinnor allt hela tiden. TA EGNA BESLUT NÅN JÄVLA GÅNG!!! Trodde bara min var sån men efter att jag pratat med mina väninnor insåg jag att det är något genetiskt dom alla lider av. Det kan fan inte vara lätt att vara man och behöva fråga sin kvinna om allt. Undrar om det är era morsors fel att ni alla är så bortskämda? Jag älskar min son över allt annat på denna jord men jag ber till Gud att han inte kommer irritera sin andra hälft lika mycket som hans far irriterar mig ibland. ( läs ofta)
Nä nu är klockan 19.53 och den här kärringen ska göra sig redo för sängen.

Pratar för fullt med min hälft om vilka sysslor som måste göras här hemma, ett par min senare märker jag att han inte lyssnar. Nä nu vägrar jag upprepa tänker jag, men förväntar mig att han ska göra allt. När det (såklart) inte sker utbryter ett krig i mitt huvud där jag lik en apa hoppar på honom och börjar slita av hans kroppsdelar men jag lugnar mig och upprepar snällt för vad vinner jag på att skrika? Han verkar ju ändå inte lyssna. För andra gången förklarar jag igen för honom vad som skall göras, men såklart har han enbart utfört hälften av sysslorna. Är det då konstigt att man önskar att få vara en apfamilj i djungeln för en stund?